Collboll - Mitt liv i Gambia

Att känna sig ensam och bortglömd i en värld som denna är inte konstig.
Att känna att alla hinder faller på din stig, det kallas livet. 
 
Alla måste vi någon gång få kämpa för det som vi innerst inne vill ha, vi måste övervinna rädsla för att växa. 
Vi måste någon gång känna sorg för att förstå va riktig lycka innebär. Vi måste alla bära oss själva och andra för
att hitta förståelse. 
Jag har bestämt mig för att instället för att se hinder och problem som en bestraffning så ser jag det som en 
prövning. En prövning på mig själv och min styrka och vilja att lyckas i livet. Jag är inte rik, jag har inte 
ett stort hus, 10 bilar och allt annat som för många andra betyder att man lyckats. Nej jag har inte dessa saker men
för mig gör det inget för jag har det finaste och dyrbaraste som inte alla pengar i världen kan köpa, jag har en 
familj, jag har äkta vänner. Dom ger mig styrka och kärlek, dom tror på mig, tror på att vad jag än vill göra i livet 
så kommer jag att lyckas. 
Detta är min skatt, mitt liv och jag är oerhört tacksam för det. 


Family is a gift that last forever

4 månader i Gambia idag. Det börjar kännas av nu. Att vara långt hemifrån för en lång tid utan mina nära och kära. Samtidigt har den här tiden varit grym, det har varit upp och ner men så är det väl vart man än hamnar. Jag har lärt mig en del om mig själv, jag skulle ljuga om jag sa massor. Men det viktigaste av allt är att jag vet att jag kommer titta tillbaka på den tiden jag spendera här och inte ångra något. Det som har gått dåligt ångrar jag inte, tvärtom, det har lärt mig någon som jag kan ta nytta av nästa gång.  Jag kommer inte stanna här för evigt, det skulle jag aldrig klara av. Men jag kommer alltid komma tillbaka, oavsett. Ni kanske inte förstår det jag skriver men jag gör det och det känns som huvudsaken just nu..

Känns som att allt går och upp ner just nu. Ena dagen är det bara solsken och allt är underbart men nästa sekund så är det bara ett enda åskväder. Faktum är att jag inte tror på allt som sägs, på att det bara är jag.. Jag tror det här tär mer än vissa vill erkänna. Jag vet inte hur det kommer kännas eller hur ont det kommer att göra. Det jag vet är att jag ska göra mitt bästa för att vara stark och visa folk hur fel dom har. Jag är inte beroende av någon och kommer aldrig att vara fram till den dagen jag gifter mig (vilket är långt kvar) under tiden så ska jag stå på mina egna ben och visa alla som tvivlade att dom har så fel om mig och att dom inte känner mig för 5 öre. 

Farmor och syskonen kom över för lite julfirande. Mysigt som alltid och jag har verkligen saknat farmor massor! Satt och pratade med Ylva lite om att ragga på krogen och sådär, det fick mig att börja tänka på vem är det egentligen som ska ta första steget? Jag menar skulle jag se en snygg kille på krogen så skulle jag aboslut inte gå fram till honom, jag är väl för feg antar jag. Jag förväntar mig alltid att det är killen som ska ta första steget, att det är han som ska komma fram till mig om han nu tycker jag är snygg tex..

Jag träffade E utanför ett ställe och jag tyckte han va snygg men jag hade ju aldrig gått fram och börjat prata med honom utan jag hade stått där som ett fån och sen ångrat det dagen efter. Så det va väl tur att han kom fram till mig då ;) Men finns det något som säger att tjejer inte lika gärna kan gå ut och ragga som killar gör? Jag beundrar de tjejer som ser en kille, vet att målet ikväll är att få hans nr och sedan genomföra det, tänk om jag kunde vara mer så! Handlar det om självförtroende eller måste man bara va kaxig nog (eller full nog)?!

Jag har varit små kär i en kille i typ 2år (kanske va lite överdrift) men jag har aldrig vågat säga något eller ens pikat om att jag är de minsta intresserad.. Istället sitter jag och tänker att om han nu skulle vara intresserad av mig så kan väl han säga något annars är de ju ändå inte värt att jag ska skämma ut mig om jag inte har en chans. Och om han eller någon annan för den delen skulle vara lika nördig som mig och inte våga så skulle jag tycka att han var för feg för mig så då va det väl ändå inget att ha.. Mycket dubbelmoral på mig känner jag, men det är så jag tänker, kanske därför jag är singel? Haha, nej men jag är inte bitter, vafan ska man vara det för?

Hela grejen men raggande, dejtande osv är för komplicerat och för svårt för min del så jag skippar det. När det är menningen att jag ska träffa någon så gör jag det, dvs om jag inte redan gjort det! PUSS!

Jag är trött på att vara tyst och jag skiter i vad folk tycker om min åsikt. Hade en "debatt" på facebook ang. den här videon.. Vad tycker ni? Skulle kunna sitta i timmar och debattera om cannabis och alla fakta osv men nu är klockan snart två så jag skiter i det, godnatt!



Nicole Labidi Timper: Legalisera skiten så vi slipper onödigt stora satsningar på att försöka stoppa folk från att röka. Lägg hellre pengarna på något vettigare som att hitta ett botemedel mot cancer eller något, folk har mer nytta av om det skulle ske och lets face it, hur många bryr sig egentligen om du röker lite gräs?

Person: Risken för oss helg alkisar är att vi skapar oss ytligare ett beroende… Så ta det lugnt. Jag håller med om mycket i filmen … men jag tror inte att det är bättre att "puffa" när man är 12-13år än att dricka "bira" Ta reda på fakta från olika instanser! Va Openminded!

Nicole Labidi Timper Jag tror personligen inte att man kan bli beroende av gräs. Jag har aldrig rökt själv men jag ser inget farligt med att göra det. Tycker dock att alla överdriver när dom kallar det en drog

Person: Jag har inte rökt själv… så vi kanske inte är så bra på området! HAHA Men visst ska vi ha åsikter! Det är så man lär sig! Jag tror man kan bli beroende!

Nicole Labidi Timper: Jag tycker ifs inte att. Man varken ska röka eller dricka när man är 12 år och jag säger absolut inte att det är bättre att ungdomar röker. Är bara så jävla trött på alla debatter om cannabis och vilken farlig drog det är. Men om vi vänder på allt så är det väl bl.a. regeringen som borde bli lite mer openminded?

Nicole Labidi Timper: Jag tycker bara att det är fel att dom kommer med falsk fakta om hur farligt det är, jag menar hur många har dött av en överdos av braj? Hur många har dött av överdos av piller? Hur många har dött av alkohol?

Person: Du har helt rätt!! Det är en galet svår fråga... och jag lovar att regeringen gör det lätt för sig, genom att säga "BUUU" Dom tycker sig inte ha tid med den debatten! Det lär bli en JÄTTE DEBATT om vi ska legalisera! Vi kanske ska avkriminalisera istället?

Nicole Labidi Timper: Tycker dessutom att det är falsk propaganda att braj leder till tyngre droger, snacka om trångsynthet och att dra alla över samma linje. Med tanke på hur farlig alkohol är (vilket är bevisat på så många sätt och så många gånger) så tycker jag att man lika gärna kan införa alkoholförbud I Sverige. Men det skulle bara skada den svenska ekonomin eftersom smugglingen skulle bli större än den är idag.

Person: Sanning igen!

Nicole Labidi Timper: Det kommer det absolut bli men istället för att lägga ner massa tid, pengar och resurser på att stoppa rökat så kan man väl skita i dom som röker. Håller med dig om en avkriminalisering

Person: Vi lär inte lösa problemet här och nu… men jag uppskattar din intelegens och din raka linje om vad du tycker och tänker! Hoppas vi kan diskutera i framtiden! /Kram

Nicole Labidi Timper: Tack desamma, jag menar absolut inte att du har fel utan säger bara min åsikt :)

Person: Jag vet!

Klockan är snart 5. Åt nyss ett äpple för jag skulle få ångest och känna mig tjock om jag åt en macka. Logga in på facebook men det va inte en enda rolig liten själ där. Antar att folk sover eftersom det är onsdag. Roligare att jobba helger då finns det iaf en chans att man får ett samtal eller två. Känner mig virrig och konstig just nu, vet inte hur jag ska förklara det riktigt.

I brist på annat så sminkade jag mig i typ en halvtimma sen tvätta jag bort det efter 5min, kändes nödvändigt.. Jag har verkligen ingenting att göra, tror jag har läst varenda blogg som finns nu. Men let´s face it, jag tycker egentligen inte det är så kul att läsa vad andra gör kollar mest på bilderna. Ska kanske fortsätta min läsning om Hitler, ungefär 900 sidor kvar, tror ni jag klarar hela innan jag slutar? Det kan bli tufft men jag ska fan försöka!


nobody is perfect but makeup makes you prettier

Jag försöker hela tiden bevisa att jag inte är pappas bortskämda flickan som bara får allt jag pekar på. Visst har det varit så förut bland annat den gången när jag och pappa åkte runt hela stan och närorterna utanför för att jag skulle ha ett par jävla skor, mitt "kök" som tog upp halva rummet, alla mina barbie dockor jag hade, min flygvärdinne dräkt jag hade när vi åkte till Thailand, att vi flög varannan helg till Gotland när pappa bodde där och sen det värsta beviset av allt att jag fick en häst när jag fyllde 6år. Visst är jag inte så bortskämd längre, jag tjänar faktiskt mina egna pengar, betalar mina egna räkningar osv. Sen att min pappa är snäll och älskar mig och vill sponsra mig är en annan grej. Satt nu och nätshoppade bara för det va rea men jag tänker såhär, jag hade en underbar och stor skosamling för ca 2år sen men sen efter inbrottet blev jag av med allt jag ägde så nu har jag ingenting! Så nu måste jag börja om min skosamling och pappa tycker att jag förtjänar det så det kallar inte jag bortskämd när han vill sponsra mina skor! Så jag är inte så bortskämd som alla tror, jag jobbar varje dag och jag sliter faktiskt mer än ni tror och därför får jag "lön" av pappa.

Fyfan igår vaknade jag gråtandes av migrän. Spydde och hade feber hela dagen. Jag låg deckad hela dagen och huvudvärken gick inte över, därför va jag inte i form att blogga. Jag mår lite bättre idag, fortfarande huvudvärk men febern har försvunnit iaf.

Förstår inte varför man måste ändra sig som människa bara för att man skaffar förhållande, kan man inte ha vänner bara för att man har en pojkvän/flickvän? Tycker att det är bevis på vilken karaktär man har som människa det är bara tråkigt när sånt händer. Man kan ju alltid hoppas att man dömmer utan rättsliga bevis men tyvärr så vet jag hur det fungerar. Hoppas bara att det inte är försent när du själv inser att man inte ska behöva välja eller isolera sig i sitt förhållande. Jag tänker iaf inte sitta och vänta på bättre tider, trodde bara att våran vänskap vad starkare än så. Men men vad ska man göra?! Du har gjort ditt val och det respekterar jag fullt ut, hoppas verkligen att det funkar för er (jag är fullt ut seriöst för jag vill inget annat än att se dig lycklig) men jag trodde att jag kanske kunde fått se den lyckan hos dig, men inte på läktarn som en främling.

Tar folk alltid den enklaste genvägen till framgång? Är inte hela grejen men att få något man vill ha, dvs en slags belöning att man fått kämpa och jobba till sig det? Vill man att allt ska flyta med i strömmen, att livet alltid ska vara en dans på rosor?

Jag vet iallafall att jag är den jag är idag pga att jag fått kämpa, hårt dessutom! Jag har fått förtjäna alla de belöningar jag fått och helt ärligt så skulle jag inte vilja ha det på något annat sätt.

Blev lite inspererad när jag läste en väns blogg, väldigt poetiskt skrivet men som personen själv skulle kalla det "töntigt". Jag har alltid innan tänkt att jag inte kan skriva vad som helst eller nämna vissa namn etc. Men nu känner jag att jag fan kan visa upp min töntiga och helt skruvade sida som innan fått en mapp på skrivbordet. Det som är grejen, det är att om du inte gillar det jag skriver så behöver du inte läsa min blogg, jag skriver för att jag älskar att skriva och det är min terapi. Visserligen kommer kanske inte allt synas på bloggen, jag tänker inte blotta min själ för den som råkar titta in. Jag är en öppen människa och jag står för allt jag tycker och allt jag gör, men bara för att jag gör det så behöver jag inte skriva exakt allt. Att lämna ute vissa saker är inte samma sak som att dölja sanningen.

Jag vet inte varför jag nu i slutet av all denna text känner mig så oerhört "töntig" och mesig att jag inte ens vet om jag vill publicera det här. Nu säger jag i försig emot mig själv men tanke på att jag precis sa att jag skiter i vad du som läsare tycker om mina texter men skit samma vi lever bara en gång så det här blir publicerat ändå!


Som att jag skulle vara glad att han ville ha mitt nr.. Tyvärr funkar inte dessa sätt på mig, jag vill ha smör och romantik, man måste ju se hur mycket han är villig att kämpa ;)

Mamma och jag va lite löjliga när vi va ute och gick. Vi drog till Brosjön för att gå slingan men efter typ 2min så började vi skrämma upp varandra att vi skulle möta en älg eller nått så vi blev så rädda att vi gick tillbaka. Sen gick vi vid bilvägen istället för det kändes tryggare :P Nu när jag pratade med pappa så sa han att han hade mött en älg precis vid vägen vid Brosjön så det va väl tur att vi vände igen.

På radion idag hörde jag att Lady Gaga hade gjort en tribute till en kille som hette Jamey Rodemayer. Han var bara 14år och tog livet av sig efter att han blivit mobbad för hans läggning. Det är hemskt hur långt det kan gå, mobbning är bland det värsta för barn och ungdomar. Jag hoppas att alla de männsikor som mobbade honom i skolan för att han var gay eller bisexuell verkligen mår dåligt över sig själva nu. Hur kan man ständigt trycka ner en annan människa? Är man så liten som människa själv att man känner att ända sättet att må bra över sig själva eller rättare sagt, inte må lika dåligt över sig själva är att få en annan helt oskyldig människa att må sämre..

Mobbare är töntar, mobbare är nördar som inte kan accpetera att alla är olika och att man aldrig, aldrig kan må bättre över sig själv genom att skada någon annan. Man kanske aldrig tror att det ska gå så långt som självmord, men tänk om, skulle du då klara av att leva med dig själv? 

Flickan du nyss kallade tjock, hon överdoserar batningspiller.
Flickan du nyss kallade ful, sminkar sig i timmar i hopp om att bli omtyckt.
Flickan du nyss kallade hora, har så dåligt självförtroende att hon inte vågar säga nej.
Killen du nyss knuffade, han blir misshandlad hemma.
Killen du nyss kallade bög, är självmordsbenägen för att han inte är "normal".
Killen du nyss kallade efterbliven, har inlärningsproblem och läser 4 timmar om dagen. 

Tänkt på det nästa gång du gör någon illa, Jamey ropade efter hjälp men ingen hörde honom.

 
Jag får rysningar och tårar i ögonen av den här låten.


http://www.huffingtonpost.com/2011/09/20/jamey-rodemeyer-suicide-gay-bullying_n_972023.html

Shit vad klockan blev mycket helt plötsligt. Gjorde en ny kategori och satt och la in massa inlägg i den mappen och det tog ett tag kan man säga. Har kollat på Idol och nu sitter jag och kollar på matchen.. Står fortfarande 0-0

Det roliga med mig är att jag är så duktig på att ge andra råd. Men jag lyckas aldrig följa mina egna råd utan gör exakt tvärtom. Det som är konstigt är att jag aldrig verkar lära mig, jag kanske är för blåögd.. Jag tror att det ska bli annorlunda eller bättre varje gång men det visar sig bara sluta på exakt samma sätt.

Jag tänker aldrig på dig längre.. Det va 1år sen sist, eller ja snarare 2. Det är svårt att hålla koll när det alltid är så mycket annat omkring mig. Just idag tänkte jag på dig.. Jag vet inte varför men du bara dök upp i mina tankar.

Hur ska man hjälpa någon som inte vill ta emot din hjälp? Även om du själv har varit i samma sits en gång, så kan du aldrig förstå hur just denna person tar det. Det är hemskt det som händer, det som är hemskast av allt är att personen är helt ensam. Det finns så många som finns här, men personen ser det inte...