tankar
Det roliga med mig är att jag är så duktig på att ge andra råd. Men jag lyckas aldrig följa mina egna råd utan gör exakt tvärtom. Det som är konstigt är att jag aldrig verkar lära mig, jag kanske är för blåögd.. Jag tror att det ska bli annorlunda eller bättre varje gång men det visar sig bara sluta på exakt samma sätt.
Är det inte ironiskt ändå? Att man går emot det man så starkt påpekar för alla andra. och för vad? Kärlek? Jag vet faktiskt inte, hade jag vetat hade jag inte suttit här och funderat. Det finns saker man gör i livet som ändrar den man är, men vad händer när man uppreppar samma "misstag", man fastar på något sätt och då är det svårt att ta sig framåt.
Jag försöker varje dag att lära mig av det jag gör, jag försöker att tänka en extra gång. Men jag är bara människa, jag har rätt till att göra fel och sen sitta dagen efter och undra vafan det va bra för. Jag klandrar inte mig själv och jag klandrar inte heller någon annan. Det är bara så livet är ibland, man fattar beslut utan att blinka och det går inte alltid som man har tänkt sig, men vad spelar det för roll?!
Livet handlar inte om att alltid göra rätt och fel, det handlar om att växa som människa och lära sig att veta skillnaden mellan rätt och fel. Det tar tid, men efter ett tag kommer vi veta exakt vad vi ska göra.
Kommentarer
Trackback
