Working women

Idag va jag på jobbet och skrev papper och hade en utbildning, onsdag är det dags för nästa sen är man redo för att jobba. Ifredags va det äntligen race och det fanns väl både för och nackdelar med kvällen, förutom att jag, casse, tilda och felicia har skämt ut oss för halva stockholm så va det nice. Lördag, chillkrök hos sandra sen vidare till foppa och henke. Tack sandrew för pratstunden <3
På onsdag är det två lektioner, sen teater och sen långledigt! Så jävla underbart!

Du förstår inte att du skadar andra när du beter dig som en idiot, hur dina dåliga val får andra att lida så mycket. Jag förstår inte ens varför jag lägger ner tid på att bry mig, varför jag ens blir förvånad. Är det för att jag känner dig så bra eller känner jag dig alldeles för dåligt? Jag vet inte vem du är längre, jag vet inte vad som försegår i ditt huvud, hur dina tanka går omkring därinne. Jag vill bara veta varför, vad kännar du på det? Va det verkligen värt det? 
Jag vill prata med dig, men vad ska jag säga? Jag vet inte vem du är längre, det är som att du gömt dig bakom en mask för att du inte vågar visa vem du egentligen är, att du är så rädd för vad folk skulle tycka om den "äkta" du...
Jag vill att du ska lyssna, jag vet att du gjorde det en gång i tiden men nu är allt annorlunda. Jag blir så ledsen och besviken och jag vet inte vart jag ska ta vägen med alla känslor. 
Jag vet att du inte kommer ändra dig, det har jag förstått nu, det är bara så synd att jag fick lära känna ditt riktiga jag när du ändå går runt och döljer det. Jag ångrar ingenting, men jag önskar bara att allting skulle varit lite annorlunda.

Kanske i nästa liv?

Vad håller jag på med?

Vad är rätt och vad är fel?

Sug

Säg inte att du försökt, du kunde ha sagt det

trött

Så här mot natten sitter man ju lätt och funderar över egentligen meningslösa saker.
Kan vara för att jag är sjuk, kan vara för att jag har suttit inne och ruttnat i mitt hem sen i lördags, kan vara så men nu tänkte jag ju dela med mig av mig sådär jätte intressanta tankar som slagit mig.

Det här med barnfilm är ju en grej, jävligt fiffig grej. Att göra en film tex om myror gör ju att man som barn tror att myrorna faktiskt inte lever ett sånt annorlunda liv än oss. Jag menar, när jag såg antz första gånger, tror ni jag gick och döda myror efter det? No, no, jag vågade knappt gå ute för jag trodde att jag skulle trampa på någons mamma, pappa, mormor, morfar osv. Det positivta är ju att om alla barn reagerar som mig så kan ju inte chansen till djurplågeri bli lika stor. Men samtidigt, tänk om ungarna blir psyko och går runt och tror att myrorna kan prata med en, första dig som människa. Skulle se rätt skumt ut om en unge gick runt och snacka med myror som han/hon hade i en burk? Ja du, jag tror helt klart att bilar kan prata. No doubt, efter cars, shit jag förstår ;)
Fatta hur påverkade vi egentligen blir av film och media. Dom skulle fan kunna trycka in vad som helst i våra huven, vi köper allt som är med på tvn. Jävligt konstigt, man tror på mamma när hon säger att man inte växer om man inte äter grönsaker, men hello efter ett tag genomskådar man lögnen när man faktiskt fortsätter att växa även fast hunden fått grönsakerna de senaste 2 mån. Men så fort någonting sägs på tv, då är det sant. Japp, vi lägger vår tillit på media och inte våra föräldrar. Rätt sjuk asså.

En annan grej som jag tänkte på, som säkert alla tänker någon gång, Tänk om jag hade gjort så och inte så...
Seriöst, man tänker den tanken så fort man gjort ett litet felsteg eller sagt ett ord för mycket. Jag har funderat över hur det skulle vara om du va min kompis under tiden som det va som mest felsteg. Hade jag gjort dom felen? Hade jag gjort fler fel? Hade det sett annorlunda ut idag? Hade jag kanske sagt så och inte så, så hade det kanske varit så?
Gaaah, jag blir galen av alla tankar i mitt huve. Det skulle vara bra om man hade en på och avstängningknapp som man kunde trycka på så fort det blev för mycket att tänka på. Jag försöker alltid ge mina vänner råd och tips, sånt som jag verkligen tror kommer fungera, men varför följer jag inte dom här reglerna själv? Konstant bryter jag de jag sagt åt andra att göra. Jag har dubbelmoral när det gäller känslor. Ena sekunden vill jag, andra vill jag inte. Jag har vetat vad jag vill, jag blir frusterar när jag alltid fått fel svar, när jag alltid har behövt låsas som att det inte berör mig. Jag är så trött på att behöva låsas hela tiden, jag är fan för feg för att säga vad jag egentligen vill. Känns som att för många skulle misstycka, men vad ska jag göra? Ska man inte lita på magkänslan eller är det bara om alla andra tycker att det är ett bra beslut?



I know them ain't tears comin down your face
Wipe your eyes
In this world
Only the strong survive you know
You got to stand strong
And when these bustas try to knock you out your place
You stand there to they face
Tell them hold on, and be strong

Livet är en överaskning

Livet är fullt av överaskningar och vissa människor slutar aldrig överaska mig.

Du vet vad du gjort men du verkar inte bry dig särskilt mycket, som om alla år vi var vänner inte betyder någonting?! Vad vet jag, du pratar ju inte med mig, även fast jag inte gjort något fel.
Vill du inte ha mig som vän, synd för dig, jag kommer över det.




Fan Linn, jag älskar dig så mycket baby. Du betyder verkligen allt för mig! Du rockar min värld! <3

Kärlek?!

Kärlek, man vill ha den fast ändå inte. Det finns tre killar jag känner någonting för, grejen är bara den att jag kan inte välja. Om jag väljer den ena och det känns fel så har jag sumpat chansen med dom andra två. Den ena av dom vet jag inte om han vill ha mig eller inte, vet ingenting. Vet inte ens om han vet. Jag blir så trött, man vill ju inte välja, men man måste ju :( Linn och jag satt och pratade väldigt länge om allt som ens har någonting med kärlek att göra, båda vi har lika svårt för att välja. :P Jag tror jag vet vem jag vill ha men är självklart inte helt säker men det skulle vara skönare om man fick en bekreftelse av någon av dom. Killar är så tröga så dom förstår ju inte saker och ting (A)


Nej egentligen, vad ska man ha killar till? Dom flesta är ju ändå idioter och kan inte avstå från andra tjejer etc etc.
Finns det killar som faktiskt är bra? Som behandlar en tjej rätt?
If it is, let me know!

"Killar är som toaletter, antingen upptagna eller fulla med skit"! :P


Aja, antar att jag bara får se vad som händer med tiden och hoppas att jag kan välja, och isf att det är rätt val!

Hat..


Hur ska man alltid orka vara stark? Jag vill vara så stark att jag bara kan kolla bort och ignorera, tyvärr är jag inte en sånn människa. Jag kan visa mig stark men då lovar jag att jag kommer gråta sönder mig själv så fort ingen ser. Hat, ordet låter så groft. Det andvänds ofta helt fel och inte så många tänker på menningen i orden när man säger det. Hat är motsattsen till kärlek, men likgiltighet är också en motsats till kärlek. Skillnaden mellan hat och likgiltighet är nog att när man hatar någon så bryr man sig fortfarande väldigt mycket om den andre men så är inte likgiltighet. "Hat, en passion, vars grund är en olustkänsla vid föreställningen om hatets föremål och som yttrar sig i ett permanent begär att skada detta". Om allt det där nu stämmer när man andvänder ordet hat så betyder det någonting. Jag kan erkänna att jag har andvänt ordet hat fel i många lägen, när jag är väldigt arg och bara inte tycker om en människa speciellt mycket. Men det betyder ju inte att jag verkligen menar det. Om någon säger att man hatar en annan människa så ska man ta det med en nypa salt. Inte många upplever känslan att verkligen hata någon. Jag hatar en person i hela världen. Jag har mina andledningar och jag har nog aldrig kännt såhär förrut. Hat är inte bra för en människa för om man hatar för mycket så kan det leda till att man stötter bort andra och då blir man ensam och tom. Jag vill heldre älska än att hata, men jag hatar det jag en gång älskat.
Det är sjuk egentligen hur hat skapas så fort och så lätt. Det kan förstöra väldigt mycket och kan även leda till att människor gör saker som dom en dag ångrar.




image5

Nyare inlägg