Collboll - Mitt liv i Gambia

Vågorna slår mot strandkanten. En man står ensam i vattnet och kollar ut mot det stora blåa havet. Han försvinner bort bland vågorna och han ser så fri ut.

En liten kille står på stranden och bestraktar alla människor. Han är kanske 2år och ännu helt omedveten om vilken värld han lever i. Livet är orättvist på det sättet att vi inte får välja det liv vi vill leva.

Här i Gambia har jag fått ett nytt perspektiv på livet. Barnen som lever här dom har inget val än att växa upp fattigt.

Människor ber till Gud, eller Allah för dom finner någon slags ro i dom själva. Kanske ber dom att finna förståelse till varför livet är så orättvist eller kanske om mer mat på bordet.

Det som chockar mig är att dessa människor inte har någonting men man ser på deras blickar att dom har allt. Dom är inte giriga på samma sätt som vi svenskar. Det är som att de har accepterat det liv som Gud gav dom, deras öde och de vill göra det bästa av situationen.

Livet är en gåta och det är upp till var och en av oss att lösa den på vårat egna sätt.

Ju mer jag skriver dessto mer börjar jag fundera. Glöden på mig ciggarett blir längre. En cigg är inte så annorlunda från livet. Du suger i dig massa nya erfarenheter varje dag och någon gång under tiden så händer det något som du känner att du vill ta bort, något du inte behöver, som att slå bort askan från glöden.

Livets gåta är att hitta det bästa sättet för dig att leva ditt liv. Ingen annan än du själv styr över ditt öde, det är ditt att finna.