4 dagar kvar...
Idag var det engelska prov och det gick väl bra. På onsdag är det naturprov och sen kommer mormor och morfar hit och käkar. Jag älskar min mormor och morfar men dom är ju lite udda så att säga, mormor pratar jätte mycket med sin finland-svenska och morfar pratar finska med mig för han har typ ännu inte fattat att jag inte förstår. :P Nej men det ska bli trevligt och man får ju paket också ;) Fyller faktiskt år på fredag. Imorg ska vi in till stan och käka middag för mickan fyller 18 så vi ska ta och fira det :)
På fredag blir det att fira mig, eller åtminstånde dricka lite alkohol eftersom jag är ledig hela helgen :) Mmm, skönt!
Jag förstår inte varför du skadar dig själv och mig på det här sättet? Vad är det som är så svårt med att låta bli?
Jag kan klara mig utan, många kan men inte du. Jag har så mycket hat riktat mot dig när du gör som du gör. Jag hatar dig dom stunderna! Jag vill inte att det ska vara såhär, du dödar mig sakta inombords. All jävla rädsla, oro och sorg jag känner varje gång tynger ner mig och snart orkar jag inte med det längre. Jag har burit på det i flera år nu. Jag vill inte behöva tänka på det, eller känna av det. Men jag gör ju i försig likadant som dig ibland, men skillnaden mellan dig och mig är att jag vet när jag ska sluta och jag kan tacka nej.
Kan du inte bara vara normal, vara som alla andra och inte ha några problem?
Varför går det inte? Varför kan jag inte få som jag vill en enda gång? Ååh, jag blir så frustrerad för jag kan inte göra någonting åt saken heller. Jag ska gå och gräva mig ett hål någonstans och ligga där tills alla problem är lösta.
I hate that sadness in your eyes
På fredag blir det att fira mig, eller åtminstånde dricka lite alkohol eftersom jag är ledig hela helgen :) Mmm, skönt!
Jag förstår inte varför du skadar dig själv och mig på det här sättet? Vad är det som är så svårt med att låta bli?
Jag kan klara mig utan, många kan men inte du. Jag har så mycket hat riktat mot dig när du gör som du gör. Jag hatar dig dom stunderna! Jag vill inte att det ska vara såhär, du dödar mig sakta inombords. All jävla rädsla, oro och sorg jag känner varje gång tynger ner mig och snart orkar jag inte med det längre. Jag har burit på det i flera år nu. Jag vill inte behöva tänka på det, eller känna av det. Men jag gör ju i försig likadant som dig ibland, men skillnaden mellan dig och mig är att jag vet när jag ska sluta och jag kan tacka nej.
Kan du inte bara vara normal, vara som alla andra och inte ha några problem?
Varför går det inte? Varför kan jag inte få som jag vill en enda gång? Ååh, jag blir så frustrerad för jag kan inte göra någonting åt saken heller. Jag ska gå och gräva mig ett hål någonstans och ligga där tills alla problem är lösta.
I hate that sadness in your eyes
Kommentarer
Trackback
