38 år<3
20 år har gått och med åren blir saknaden större och större.
Du lämnade jorden för hastigt, kanske kommer jag aldrig förstå varför just du.
Det som ger mig sorg är att jag aldrig kommer få svar på mina frågor, framförallt varför?
Min kärlek till dig är obeskrivlig för du är och kommer alltid vara min moster.
Men hålet i mitt hjärta som du skapade när du lämna oss, det kommer aldrig att fyllas.
Idag skulle du fyllt 38 år, vem hade du varit?
Jag skulle kunna säga så mycket, men ändå kommer ingenting ut.
Jag älskar dig och även om jag aldrig kommer förstå så gör jag det.. 
Natt tankar
Rasism
Hittade den här bilden, det är tydligen "svartskallarna" som förstör vårat land. Hur tror ni Sverige hade sett ut om vi inte hade haft invanring? Visst kan jag tycka att vi kanske borde sänka invandringen en anning, men inte för jag inte vill ha "svartskallarna" här utan för vi behöver fler jobb, bostäder etc. Jag vet att det finns vissa invandrare som lever på bidrag och vissa gör det för dom inte har något val, vissa av andra själ. Jag vet att många invandrare begår brott men att klassa det som att de är bara de som mördar, våldtar och stjäl är så förbannat jävla irriterande! Hur många mörkertal tror ni det finns på tillexempel våldtäkter? Hur många tror ni sker i svenska hem, kanske till och med av svenska män? Jag kan inte svara på den frågan, det kan nog ingen.
"... i november 1979 när hans 29-åriga flickvän ville kela med honom. Han tog fram handklovar och satte dem på henne och tappade upp ett bad. Sedan dödade han sin flickvän och styckade kroppen. Han slängde huvudet i Malmö hamn tillsammans med några andra kroppsdelar. Men behöll cirka 17 kilo i sin lägenhet. - Det blev ett tiotal måltider, uppgav han för poliserna som förhörde honom..." (http://kvp.expressen.se/nyheter/1.83677/kannibalen-i-frihet)
Vad ska man tycka om den här mannen då? Är inte han lika dålig som alla "svartskallar"? Killen mördade inte bara sin flickvän, han åt henne också. Nu ska jag väl inte sitta och försvara en sida, men jag tycker att om man är så trångsynt som vissa människor kan vara så har man något allvarligt fel i huvudet. Jag tycker lika illa om alla som begår hemska brott som tex våldtäkt, oavsett ursprung. Alla de borde kastreras! Det handlar inte om ras, det handlar om rättvisa.
Jag förstår inte vad det är för skillnad på en svart, gul, brun, lilla eller vit människa? Vi är väl alla människor, i grund och botten, från början liksom? Om allt människa/rashat bara kunde utrotas, jag förstår inte hur det än idag kan finns kvar.
Visst Alis farsa var självmordsbombare, måste Ali vara det då? Bara för hans ursprung? Är han inte en ensam individ? Vad skulle du tycka om du kom till ett främmande land och alla dömde dig, inte för något du själv gjort, utan för hur du ser ut och vart du kommer ifrån? Jag tror inte att många skulle vilja uppleva den käslan av utstötthet, att känna sig utanför och att man inte passar in. När man va liten blev man ju skit ledsen om några stod och viskade på skolgården och man inte fick höra, det gjorde ju jätte ont. Tänk om det va mig dom viskade om? Ungefär så måste det kännas för dom som blir offer för rasismen, att känna att dom inte passar in.
Jag kan verkligen inte förstå, jag kan bara inte. Är det för jag själv är utlänsk eller är det för jag är en rättvis människa? I don´t know, jag tycker bara att alla människor har rätt att bli sedd för den individ dom är och inte färgen på deras hud.
Världens längsta inlägg
i torsdags blev cassandra gripen, jag stod här som ett fån och visste inte vad jag skulle göra. Jag hämtade pappa och vi åkte direkt till Solna (det va dit hon fick åka), jag, pappa, tim och två vänner till familjen satt där i kanske 2 timmar och väntade på svar. Vi pratade med polischefen som var väldigt trevlig och sen fick vi veta att cassandra hade blivit anhållen..
tanken på att hon skulle ligga och sova i en kall cell på en jävla madrass av gummi fick mig att bli både arg och ledsen. Pappa och jag ringde många samtal den kvällen, till familj, polisen och åklagaren. Efter få timmars sömn ringde jag advokaten och han berättade att häktningsförhandlingen började klockan ett, vi fick inte medverka men vi fick sitta utanför.
Gjorde i ordning mig på 5mun och åkte och hämtade petra, vi kom till tingsrätten halv 2 och jag förstod när hennes advokat kom gåendes själv att hon hade blivit häktad. Så jag och Petra åkte till häktet för att lämna grejer men hon hade inte kommit dit än. Åkte förbi mamma på en fika, stackarn hon var så ledsen. Åkte tillbaka till häktet, va där 1 min innan dom stängde (efter en galen bilresa dit) men dom va snälla och lät mig lämna in grejer.
Lämnade Petra och fick sedan sitta i bilköer någon timma, det va bara jag och mina tankar på vägen hem, mobilen va död och ingen radio. Jag var helt chockad över att hon satt häktat, min syster, som en jävla mördare eller nått.. Singelfesten ställde vi in samma dag och vi fick många frågor om varför och folk som var arga, men vi kunde inte utan Casse.
En seg helg blev det, åkte till mamma i lördags och fick då ett samtal av Madde dom berätta att dom hade haft inbrott i sitt förråd (jag har mina saker där), dom hade tagit alla antes vinterkläder, hemskt att man inte ska kunna ha sina kläder och saker i ett förråd utan att bli av med det.. Några timmar efter fick jag ett samtal att Casse hade haft inbrott.. Då orkade jag inte mer, jag satt mig bara på golvet och bröt ihop.
jag, mamma och Ylva åkte hem till Casse dagen efter för att se vad som var borta och det va i princip allt, till och med hennes p-piller! Jävla luffar ungar, vi fick veta vilka det va men ingen erkände att dom hade tagit sakerna utan skyllde ifrån sig på någon annan eller sa "jag tog bara.." trött på folk, blir äcklad av folks beteende!
i måndags fick Casse komma hem, vilken lättnad, vilken glädje! Sitter i casses tomma hus, försöker få i gång en brasa eftersom det är svinkallt här inne. Roddy knallar omkring och jag har sovit med ett basballträ vid sängen, man kan aldrig vara nog försiktig!
Ylva klämde förresten min tumme i bildörren så jag är lite handikappad just nu :P det va en olyckshändelse men ont gjorde det!
Ha det gött
känslor
Ska återgå till min bok nu, på återseende.
syskonkärlek
Min lillebror har Down Syndrom, för er som inte vet, det gör honom unik! Det finns många av er stekare på Stureplan, det finns många av er fjortisar i portuppgångarna, det finns många av er hulliganer utanför Råsunda, det finns så många av er alla. Men det finns bara en Marcus och det gör honom unik.
Allt han har gått igenom under åren, allt han upplevt gör honom så stark. Det är han som tröstar mig när jag är ledsen och jag kan inte låta bli att le när han kommer och kramar mig och frågar varför jag gråter. Jag älskar alla mina syskon lika mycket fast på olika sätt, alla är så olika, så unika.
Jag älskar Cassandras små ryck ibland, jag älskar Felicias korkade komentarer, jag älskar Liams utbrott när han förlorar ett spel och jag älskar Tims lathet.
Ni ser, jag älskar dom alla för att dom är just dom, dom är unika och speciella i mina ögon. Jag älskar er mina kära syskon, utan er så skulle jag vara för vanlig, sådär tråkigt vanlig. Ni gör mitt liv mycket roligare!
jag får rysningar av SD
Dina siffror är arabiska.
Dina bokstäver kommer från latin.
Din demokrati är grekisk.
Din matta är persisk.
Din kebab är turkisk.
Din pizza och pasta kommer från Italien.
Ditt kaffe är från sydamerika.
Dina tekniska prylar är från Asien.
Du tillbringar din semester i Thailand. ...
Kungen härstammar från Frankrike ...och...
drottningen är halv tysk
OCH ÄNDÅ KLANDRAR DU DIN GRANNE FÖR ATT VARA UTLÄNDSKA
Jag tror att ni lever i en bubbla, en fantasi värld. Jag bara hoppas att ingen kommer sammarbeta med er, för tillsammans kan vi bekämpa rasismen!
Vill inte bry mig
ärlighet
Jag lovade mig själv för många år sen att aldrig mer bli sårad, att aldrig låta någon komma så nära att dom hade den chansen, jag har nog hållt mig löfte till mig själv rätt bra. Jag har träffat killar, men jag har alltid hittat "det lilla felet" som har gett mig chansen att skippa, att bara avsluta. Den senaste killen jag träffa vad inte som alla andra. Han var bra, kanske inte på alla sätt men bra för mig. Vi pratade varje dag, började träffas mer och mer, och jag tror att han va en på länge som jag vågade vara mig själv med. Jag mådde faktiskt bra, bättre än vad jag gjort på länge. Men alla sagor har sitt slut.. Jag var ett misstag.
När jag tänker på det blir jag inte ledsen så "sårad" ledsen, utan mer arg och besviken, för jag inte fick någon förklaring. Jag gör som jag alltid har gjort, jag bygger upp min mur och fortsätter med mitt. Det va kanske bättre i fantasin än i det verkliga livet, men det sög att jag inte fick ta reda på det på egen hand. Nu kanske jag är lite för personlig, men jag vill att ni ska se mitt rätta jag. Varför jag är som jag är pga alla dom innan "den sista killen", vart hittar man den normala bland er? Jag letar inte med jag bara undrar om han finns bland er..
Men jag mår bra bland min familj och mina vänner, det är er jag tänker lägga ner mig energi och kärlek på! Jag älskar er och ni är allt för mig, glöm aldrig det..
mitt jobb ger mig för mycket tid till att tänka..
Jag sitter och läser Mia Törnbloms självbiografi. Jag blir chockad över hur öppen och ärlig hon är i sin bok om sitt förra liv, om vad hon har gjort för att få tag i droger, hur många hon har svikit. Men jag blir inspirerad av hennes ord. Jag vill glad på ett konstigt sätt när jag läser om hennes kamp att bli drogfri. Det får mig att börja tänka på allt i mitt liv. Alla människor som jag mött, alla som betytt något, alla som fortfarande betyder något. Jag tänker på saker jag ångrar, saker jag minns med glädje, med sorg, ja, jag tänker helt enkelt på allt som varit. Jag satt och skrev ner massa saker som har varit positiva och negativa, om alla olika människor som har spelat en stor roll till den jag är idag. Men det är inget jag tänker sitta och skriva här, men det är skönt att få ur sig det ialla fall.
Jag har kommit fram till att jag får för mycket tid över till att tänka när jag jobbar, det kanske är bra att man får tänka igenom saker och ting men ibland så orkar jag faktiskt inte. Jag kan börja tänka på saker från ingenstans. Satt och letade efter fina och meningsfulla citat och ordspråk som jag vill skriva på väggen i sovrummet, inte här men när jag flyttar. Det kanske var det som fick igång mina tankar?!
Börjar känna mig lite bättre, men jag håller tummarna på att jag inte vaknar sjuk sen. Sjukt vad dom sista timmarna har gått fort, jag har varit så inne på att läsa och skriva så har inte ens hunnit tänka på att tiden går. Skönt ändå, snart så får jag gå och sova.
Ska återgå till min braiga bok, den är dock slut snart så då vet jag inte vad jag ska läsa :( 
Tycker så synd om honom som måste sova med den :(
Att fela är mänskligt, att förlåta är gudomligt
02:52
Men grejen är ju den att jag alltid känner mig lite bättre efter mina inlägg, när jag fått ur mig allt. Jag bara funderar på hur människor egentligen fungerar. Jag menar, folk som snackar skit, folk som kliver över lik för att nå framgång, börjar hata andra för ingen anledning alls osv osv..
Jag har bara lust att packa mina väskor och dra härifrån på obestämd tid. Va skönt att lägga sig på en vit sandstrand någonstans där ingen känner dig, du gör exakt vad du vill, när du vill. Jag har det bra, jag ahr ett jobb, bra folk runt omkring mig men ändå känns det som att något hela tiden saknas.
jag har inte kommit på vad det är än dock, men det kommer väl. Det kanske bara är så att jag är en sån person som aldrig blir nöjd?! Jag vet att det finns saker som jag vill ha, men det är inte riktigt läge, det är inte rätt, det är fel, eller är det? Ja, det är det. Fan. Jag vet inte ens varför jag funderar på allt. Saker som jag vet är omöjliga, eller ja dåliga?! Eller kan man säga så? Fattar ni vad jag snackar om? Tror inte ens att jag själv gör det om jag ska vara ärlig. Jag ska väl sova. Försöka. Tänka lite mer.
Ingen rubrik
Jonni hämtade mig 6 för jag skulle ut till pappa och sova. Felicia och Sandra va så söta att dom hade gjort mat till oss när vi kom :) Kom i säng 8.. Dagen har jag spenderat i sängen, har varken haft ork eller lust att resa på mig. Runt 5 kom pappa med "frukost" till mig, våfflor med grädde och sylt :D Hade ju varit mer nice om han hade gjort dom själv, men vad kan man förvänta sig utav oss? Går det att köpa färdigt så gör man fan det!
Sen gled vi för att testa vattenskotern, vilket jövla monster säger jag bara! Pappa körde och jag och liam satt bak. Liam skrek för han tyckte att det gick så fort och det va några gånger när jag trodde att jag skulle flyga i :P
Roddy fick sig en simtur han med :) Visste inte att han tyckte det va så kul och bada, fast samtidigt så stog han och väntade på alla när vi åkte..
Pappa och Fille körde hem mig runt halv 8 och sen har jag bara glott film. När jag satt i köket kröp det en jätte stor spindel på min axel så va tvungen att väcka mamma :'(
Nu sitter jag bara här och funderar över saker och ting. Ibland önskar jag att jag kunde spola tillbaka tiden, några timmar, eller några dagar. Bara så jag kan få vissa saker ogjort. Och vissa saker som jag bara vill veta om det är jag som har gjort något eller om det skulle bli så hur som helst?! Ursch, jag tror inte det är bra att tänka såhär mycket som jag gör.. Det är inte hällsosamt för mig. Jag blir bara fast i mina tankar.. Well well, vad ska jag göra? Jag är ju trots allt en tänkare så då får jag väl helt enkelt acceptera det, och nu är jag extra snäll som delar med mig av mina tankar till er :D
Nej ska väl sluta, finns inte mycket mer att säga, inte här iaf.
Snart så blir jag "mamma" för andra gången :D
Ta åt dig
Jag trodde du aldrig skulle lämna mig sida, jag trodde aldrig att du skulle såra mig som du gjort, eller aa gör.. Fan jag trodde så mycket bättre om dig, jag önskade att det inte va sant.. Men nått är det ju, frågan är om någon kommer våga konfrontera mig med sanningen?!
Jag väntar..
Kärlek
Började tänka väldigt mycket på det här med kärlek efter att jag läste cassandras blogginlägg.. Det va för det första väldigt chockerande att läsa hur hon är glad över att hon hitta kärleken eftersom det alltid har varit hon som avstått från förhållande. Men jag är glad för hennes skull (även om hon och danne är som ett gift gamalt par och det kan vara jobbigt att vara med dom ibland) :P
Jag har insett att jag inte är en förhållande människa, inte nu åtminstånde. Jag trivs bra med att vara singel, inget tjaffs, ingen annan att tänka på, bara göra det jag vill. Kärleken förstör ju så mycket. Man är lycklig fram till den dagen när allt tar slut, då känns det som att hela ens värld rasar samman, man mår bara skit och oftast kommer kommentaren "jag ska aldrig mer bli kär".. Men vafan sen när man hittar en ny så sitter man ju fast på kroken som en mask igen, men man tänker ju alltid "den här gången blir det bättre", "han är inte som den andra" osv.. Men let´s face it, alla killar i min ålder är likadana! Men självklart ska jag inte sitta här och bara skylla på er killar, absolut inte, vi tjejer kan vara rätt fucked up ibland vi med. Jag vet att jag kanske inte är världens ängel när det kommer till förhållande men det har ju mycket med vad som har hänt mig tidigare när det kommer till grabbfronten.
Det kanske är därför jag trivs med att vara singel? Jag kan ju inte bli sårad om jag inte är kär i en kille.. Fast ifs så blir jag aldrig kär, får känslor visst, men kär, nej. Det är få gången jag känt den där fjärilar i magen känslan även om jag har dejtat killar. Men allt det kanske ändras den dagen den rätte kommer in i bilden, ska man tro på att det finns en för alla? Jag tror att om det är så, så har jag redan träffat honom, men vi fungerar inte tillsammans, är det logist?
Alla har ju erfarenhet på ett eller annat sätt av att bli sårad, få sitt hjärta krossat. Varför söker man då så desperat efter en ny kärlek? Vill man uppleva den smärtan igen? Visserligen kan man inte styra sina känslor men det finns ju dom människorna där ute som letar för att dom vill vara kära, men är det för att ersätta den förra, är det ett sätt att gå vidare?
Jag vet faktiskt inte vad det är med oss, jakten efter lyckan, kommer man verkligen hitta true love en dag eller lever vi i en fantasi värld fylld med hopp? Om någon vet, så vasegod, ge mig svaret för jag vill veta..
Tankarna snurrar...
Mogna människor
I fredags börja vi hos zirre, drog oss vidare till fredde. Några fick för mycket alkohol i sig (typ jag), ramla och drog med mig felcia i fallet, sa väldigt pinsamma saker till folk och lite för mycket... PINSAMT!
Igår blev det hemma kväll med sofie och fillan, skönt men lite besviken eftersom kvällen va planerad innan folk börja fitta sig men what ya gonna do liksom? Nu har jag precis gjort klart mina naglar, lär ju göra om dom 50ggr till :P Blir aldrig nöjd.. Senare ska jag möta upp tilda :)
Mina och Fillans naglar..
Så trött på folk i tumba, eller aa folk överhuvudtaget. Har ni något innanför pannbenet? Mytomaner, äckliga människor, folk som gör allt för att bråka, dom som inte vågar öppnas käften.. Vad tjänar du på att ljuga? Är du så feg att du måste ställa dig bakom dom andra för du inte vågar faca sanningen? Det är du som har gjort bort dig, gång på gång och det tar aldrig slut. Jag tycker synd om dig, att du måste ljuga och hugga folk i ryggen för att ens ha ett umgänge. Kan du inte du bara växa upp och inse att du och dina lögner klarar vi alla oss utan?! Hoppas att du en dag förstår!
Fan va jag saknar dig.. Kommer aldrig bli som förut eller hur?
matteprov
Imorg har jag matte prov och har faktiskt pluggat så hoppas på det bästa. Nu har jag precis kollat Johan Falk, ska försöka sova strax.
Kan inte hjälpa att känna skuld, även om alla säger åt mig att inte göra det.. Jag vet inte vad jag ska tycka eller tänka, känns som att inget hade hänt om det inte va pga mig. Allt är ett missförstånd, ett missförstånd som uppstod pga av mig.. Jag vet inte, allt känns bajs just nu. Jag är tom på ord, jag är tom på allt.. Vill bara lägga mig ner och gråta, men inte ens det kan jag.
Just nu hatar jag mig själv
Godnatt
Vet inte vad jag ska göra eller vad jag ska säga. Alla gammla känslor kommer tillbaka och vad fan ska man ta vägen när man är förvirrad? Är det jag som gör fel varje gång? Kan inte bara någon säga åt mig vad jag ska göra så jag slipper fatta fel beslut och sedan ångra mig? Snälla?! Hur vet man vad som är äkta och vad som egentligen bara är ett spel, vem som är ärlig och vem som ljuger? Jag blir så trött på att behöva tänka på det här, det snurrar i huvudet och jag har ingen aning om vad jag ska göra. Förhoppningsvis så löser det sig med tiden och förhoppningsvis ganska snart, vill inte vänta på det omöjliga..
...
Ja, det kanske är töntigt att skriva i sin blogg hur dåligt man mår men på något sätt får jag ur mig saker när jag skriver. Det är inte lika jobbigt som att prata med folk. Vill bara från tumba nu, orkar inte mer helt ärligt...
Still standing...
Så nu sitter man här, sena kvällen, överdos av kaffe och way to mutch cigg om dagarna. But that´s life. På senaste tiden har jag känt mig extremt deprimerad men samtidigt så jävla älskar av några personer (dom som får en att orka upp på morgonen) och jag tror nog att ni faktiskt vet vilka ni är :) Tack för ni får mig på bra humör när allt går ut för och tack för ni vet exakt vad ni ska säga <3
Det som känns så sjukt är att jag måste förklara hur jag känner, förklara varför och när och hur och var osv. Ska jag verkligen vara tvungen till det? Ska det inte vara ganska självklart?
Jag orkar inte kämpa längre, jag orkar inte tänka, göra eller överhuvudtaget visa att jag bryr mig och att det gör ont. Jag hoppas bara att någon dag så ramlar poletten ned och kanske ni äntligen förstår...
Over and out!
Vad vore livet utan hinder?
