Collboll - Mitt liv i Gambia

Tar folk alltid den enklaste genvägen till framgång? Är inte hela grejen men att få något man vill ha, dvs en slags belöning att man fått kämpa och jobba till sig det? Vill man att allt ska flyta med i strömmen, att livet alltid ska vara en dans på rosor?

Jag vet iallafall att jag är den jag är idag pga att jag fått kämpa, hårt dessutom! Jag har fått förtjäna alla de belöningar jag fått och helt ärligt så skulle jag inte vilja ha det på något annat sätt.

Blev lite inspererad när jag läste en väns blogg, väldigt poetiskt skrivet men som personen själv skulle kalla det "töntigt". Jag har alltid innan tänkt att jag inte kan skriva vad som helst eller nämna vissa namn etc. Men nu känner jag att jag fan kan visa upp min töntiga och helt skruvade sida som innan fått en mapp på skrivbordet. Det som är grejen, det är att om du inte gillar det jag skriver så behöver du inte läsa min blogg, jag skriver för att jag älskar att skriva och det är min terapi. Visserligen kommer kanske inte allt synas på bloggen, jag tänker inte blotta min själ för den som råkar titta in. Jag är en öppen människa och jag står för allt jag tycker och allt jag gör, men bara för att jag gör det så behöver jag inte skriva exakt allt. Att lämna ute vissa saker är inte samma sak som att dölja sanningen.

Jag vet inte varför jag nu i slutet av all denna text känner mig så oerhört "töntig" och mesig att jag inte ens vet om jag vill publicera det här. Nu säger jag i försig emot mig själv men tanke på att jag precis sa att jag skiter i vad du som läsare tycker om mina texter men skit samma vi lever bara en gång så det här blir publicerat ändå!


Som att jag skulle vara glad att han ville ha mitt nr.. Tyvärr funkar inte dessa sätt på mig, jag vill ha smör och romantik, man måste ju se hur mycket han är villig att kämpa ;)