Dag.20 Våra dagar

Jag saknar våran tid då allt va bra, då problem inte existerade. Jag saknar den personen du var, den som jag kunde säga allt till utan att vara rädd för hur du skulle reagera. Jag saknar den tiden när allt var "en dans på rosor", kommer det komma tillbaka? Kommer vi någonsin komma tillbaka till den tiden då allt var bra, då vi faktiskt mådde bra och inte bara låsades? Jag är så trött på att leka lycklig, jag är så trött på att bära en mask. Jag vill kunna leva, utan att behöva tänka efter. Jag saknar dig, jag undrar om du finns kvar där inne någonstans, jag hoppas att du kan komma tillbaka till mig för jag behöver dig. Våra dagar var så underbara, våra dagar va verkligen bara våra, vi kunde göra vad vi ville med dom. Men nu är det länge sen, jag kommer knappt ihåg det längre. Jag hoppas att du en dag kan förstå mig så som jag försöker förstå dig. Man kan aldrig förstå hur en annan människa mår men man ser personens smärta hur mycket den än försöker dölja det.

Jag hoppas att den här mardrömmen tar slut en dag, då vi växt oss starka utav det vi varit med om, jag vet att vi en dag kommer komma dit. Kanske inte om en dag, en vecka, men jag vet att det kommer och det är de som får mig att orka fortsätta. Jag älskar dig men lova mig att du försöker komma tillbaka till mig så fort du kan?!




Kommentarer




Kommentera inlägget här!



Namn  
Epost    
Blogg    


Kom ihåg mig?

Trackback