Vet du hur en elmätare ser ut?
Ja då va det dags att uppdatera igen. Hände en läskig sak nyss.. Men innan jag berättar det så ska jag berätta allt som hände innan..
När jag hade ätit frukost och va redo för min morgoncigg med kaffe så tog jag ut hundarna så dom kunde leka och uträtta sina behov. Apan som Biffen fick av mig har numera en arm, japp, det va en tuff kamp mellan Roddy och Biffen..
Fixade Liam och Tims telefoner, gjorde lite små grejer hemma och sen kom Casse. Vi åkte ner på byn och fixade lite saker, tog även nummret till en pensionär som gillar att sticka. Åkte hem och hämtade pappa och sen körde han oss till Casse och Jonni runt 6 tiden..
Jag började genast att plocka upp gammalt bajs och satte på en tvättmaskin. Städade lite, vek tvätt, diska, laga mat, ja allt har man gjort medan Casse fixade en tråkig sak.
Så åter till det läskiga. Cassandra satt och blogga och jag stod och hängde tvätt, livet lekte och fåglarna kvittrade tills plötsligt, det läskiga hände! En ljudlös smäll hördes och lyserna slockna.. Paniken steg, svetten rann.. Jag pratade med pappa som gav luren vidare till Jonni. I det här huset får man tydligen inte ha inflavärmen och tvättmaskinen på samtidigt, omodernt säger jag, vad säger ni?
Cassandra ringde till en elektiriker som skulle försöka vägleda oss fram till ljuset.
Elektrikern: Vet du hur en elmätare ser ut?
Casse: Kanske om jag ser den..
Jag: Ja men det är en sånn där fyrkantig sak med en sånn där. (här tänkte jag att jag skulle dra till med att jag faktiskt en gång i tiden var tillsammans med en elektriker, men sen kom jag på att det inte hade någon betydelse eftersom jag ändå inte vet något om el grejer)
Vi gick ut i skogen för att leta reda på den där fyrkantiga saken med en sånn där grej och till slut hittade vi den. I kylan och mörkret stod vi, jag var livrädd och Casse skratta åt mig. Hade jag i samma läge varit ensam hemma så hade jag legat i fosterställning och ringt pappa och tvingat honom att komma hem. Vi bytte alla proppar (som tydligen fungerade) och gick in för att tända ljuset. Utan lycka stod vi ensamma i mörkret.
Det visade sig att vi var tvugna att gå ner i källaren, jag HATAR källaren! Jag vågade inte vara i källaren men inte heller vara ensam på övervåningen för Casse kunde bli mördad där nere..
Vi sprang upp och ner flera gånger, jag med mobil lampan i högsta hugg och hunden innanför jackan, han var lika rädd han. Casse bara garva åt mig för jag var så rädd men mörkret är inget att leka med mina kära vänner.
Över en halvtimma senare fungerade ljuset! Amen!!!
Nu sitter vi i soffan, men en varsin dator i knät och bloggar båda två. Cassandras "roliga" blogginlägg klickar du dig fram till nere i hörnet.
Nu vill jag hem, till mitt ljusa och inte alls lika läsiga hus.. 
