Collboll - Mitt liv i Gambia

Låg och krama min bror som va lite ledsen. Han är så söt plutten, tycker synd om honom när han drömmer mardrömmar eller så. När jag låg bredvid honom började jag tänka på hur stor han har blivit och hur fort tiden egentligen går.

Min lillebror har Down Syndrom, för er som inte vet, det gör honom unik! Det finns många av er stekare på Stureplan, det finns många av er fjortisar i portuppgångarna, det finns många av er hulliganer utanför Råsunda, det finns så många av er alla. Men det finns bara en Marcus och det gör honom unik.

Allt han har gått igenom under åren, allt han upplevt gör honom så stark. Det är han som tröstar mig när jag är ledsen och jag kan inte låta bli att le när han kommer och kramar mig och frågar varför jag gråter. Jag älskar alla mina syskon lika mycket fast på olika sätt, alla är så olika, så unika.
Jag älskar Cassandras små ryck ibland, jag älskar Felicias korkade komentarer, jag älskar Liams utbrott när han förlorar ett spel och jag älskar Tims lathet.

Ni ser, jag älskar dom alla för att dom är just dom, dom är unika och speciella i mina ögon. Jag älskar er mina kära syskon, utan er så skulle jag vara för vanlig, sådär tråkigt vanlig. Ni gör mitt liv mycket roligare!