Collboll - Mitt liv i Gambia

Så trött på människor som sviker, så trött på så kallad vänner som går bakom ryggen. Så trött på att behöva känna mig onsynlig för dom som ska bry sig, för dom som säger att dom alltid finns där. Säg inte att du förstår mig när du inte gör det. Säg inte att du fattar när du gör samma sak. Säg inte att du är min vän när det uppenbarligen är så lätt för dig att totalt skit i mig. Jag är så ledsen, arg, frustrerad, men mest så jävla sviken och sårad. Jag trodde inte jag skulle behöva känna såhär, vad har jag gjort för att förtjäna det? Har jag gjort dig illa? Jag mår illa av tanken.. Jag känner mig maktlös när jag sitter här och vet vad som händer.. Jag är så trött på att gråta pga av en kille, den killen. Kan det inte räcka nu? Har jag inte fått gå igenom tillräckligt mycket som det är?

Jag trodde du aldrig skulle lämna mig sida, jag trodde aldrig att du skulle såra mig som du gjort, eller aa gör.. Fan jag trodde så mycket bättre om dig, jag önskade att det inte va sant.. Men nått är det ju, frågan är om någon kommer våga konfrontera mig med sanningen?!

Jag väntar..