Collboll - Mitt liv i Gambia

Kan inte sova. Kan vara för jag tänker så mycket precis när jag lägger mig i sängen. Just idag tänkte jag på er killar, hur många av er har sårat mig under åren...

Jag lovade mig själv för många år sen att aldrig mer bli sårad, att aldrig låta någon komma så nära att dom hade den chansen, jag har nog hållt mig löfte till mig själv rätt bra. Jag har träffat killar, men jag har alltid hittat "det lilla felet" som har gett mig chansen att skippa, att bara avsluta. Den senaste killen jag träffa vad inte som alla andra. Han var bra, kanske inte på alla sätt men bra för mig. Vi pratade varje dag, började träffas mer och mer, och jag tror att han va en på länge som jag vågade vara mig själv med. Jag mådde faktiskt bra, bättre än vad jag gjort på länge. Men alla sagor har sitt slut.. Jag var ett misstag.

När jag tänker på det blir jag inte ledsen så "sårad" ledsen, utan mer arg och besviken, för jag inte fick någon förklaring. Jag gör som jag alltid har gjort, jag bygger upp min mur och fortsätter med mitt. Det va kanske bättre i fantasin än i det verkliga livet, men det sög att jag inte fick ta reda på det på egen hand. Nu kanske jag är lite för personlig, men jag vill att ni ska se mitt rätta jag. Varför jag är som jag är pga alla dom innan "den sista killen", vart hittar man den normala bland er? Jag letar inte med jag bara undrar om han finns bland er..

Men jag mår bra bland min familj och mina vänner, det är er jag tänker lägga ner mig energi och kärlek på! Jag älskar er och ni är allt för mig, glöm aldrig det..