Working women
Idag va jag på jobbet och skrev papper och hade en utbildning, onsdag är det dags för nästa sen är man redo för att jobba. Ifredags va det äntligen race och det fanns väl både för och nackdelar med kvällen, förutom att jag, casse, tilda och felicia har skämt ut oss för halva stockholm så va det nice. Lördag, chillkrök hos sandra sen vidare till foppa och henke. Tack sandrew för pratstunden <3
På onsdag är det två lektioner, sen teater och sen långledigt! Så jävla underbart!
Du förstår inte att du skadar andra när du beter dig som en idiot, hur dina dåliga val får andra att lida så mycket. Jag förstår inte ens varför jag lägger ner tid på att bry mig, varför jag ens blir förvånad. Är det för att jag känner dig så bra eller känner jag dig alldeles för dåligt? Jag vet inte vem du är längre, jag vet inte vad som försegår i ditt huvud, hur dina tanka går omkring därinne. Jag vill bara veta varför, vad kännar du på det? Va det verkligen värt det?
Jag vill prata med dig, men vad ska jag säga? Jag vet inte vem du är längre, det är som att du gömt dig bakom en mask för att du inte vågar visa vem du egentligen är, att du är så rädd för vad folk skulle tycka om den "äkta" du...
Jag vill att du ska lyssna, jag vet att du gjorde det en gång i tiden men nu är allt annorlunda. Jag blir så ledsen och besviken och jag vet inte vart jag ska ta vägen med alla känslor.
Jag vet att du inte kommer ändra dig, det har jag förstått nu, det är bara så synd att jag fick lära känna ditt riktiga jag när du ändå går runt och döljer det. Jag ångrar ingenting, men jag önskar bara att allting skulle varit lite annorlunda.
Kanske i nästa liv?
På onsdag är det två lektioner, sen teater och sen långledigt! Så jävla underbart!
Du förstår inte att du skadar andra när du beter dig som en idiot, hur dina dåliga val får andra att lida så mycket. Jag förstår inte ens varför jag lägger ner tid på att bry mig, varför jag ens blir förvånad. Är det för att jag känner dig så bra eller känner jag dig alldeles för dåligt? Jag vet inte vem du är längre, jag vet inte vad som försegår i ditt huvud, hur dina tanka går omkring därinne. Jag vill bara veta varför, vad kännar du på det? Va det verkligen värt det?
Jag vill prata med dig, men vad ska jag säga? Jag vet inte vem du är längre, det är som att du gömt dig bakom en mask för att du inte vågar visa vem du egentligen är, att du är så rädd för vad folk skulle tycka om den "äkta" du...
Jag vill att du ska lyssna, jag vet att du gjorde det en gång i tiden men nu är allt annorlunda. Jag blir så ledsen och besviken och jag vet inte vart jag ska ta vägen med alla känslor.
Jag vet att du inte kommer ändra dig, det har jag förstått nu, det är bara så synd att jag fick lära känna ditt riktiga jag när du ändå går runt och döljer det. Jag ångrar ingenting, men jag önskar bara att allting skulle varit lite annorlunda.
Kanske i nästa liv?
Kommentarer
Trackback
