Collboll - Mitt liv i Gambia

Så här mot natten sitter man ju lätt och funderar över egentligen meningslösa saker.
Kan vara för att jag är sjuk, kan vara för att jag har suttit inne och ruttnat i mitt hem sen i lördags, kan vara så men nu tänkte jag ju dela med mig av mig sådär jätte intressanta tankar som slagit mig.

Det här med barnfilm är ju en grej, jävligt fiffig grej. Att göra en film tex om myror gör ju att man som barn tror att myrorna faktiskt inte lever ett sånt annorlunda liv än oss. Jag menar, när jag såg antz första gånger, tror ni jag gick och döda myror efter det? No, no, jag vågade knappt gå ute för jag trodde att jag skulle trampa på någons mamma, pappa, mormor, morfar osv. Det positivta är ju att om alla barn reagerar som mig så kan ju inte chansen till djurplågeri bli lika stor. Men samtidigt, tänk om ungarna blir psyko och går runt och tror att myrorna kan prata med en, första dig som människa. Skulle se rätt skumt ut om en unge gick runt och snacka med myror som han/hon hade i en burk? Ja du, jag tror helt klart att bilar kan prata. No doubt, efter cars, shit jag förstår ;)
Fatta hur påverkade vi egentligen blir av film och media. Dom skulle fan kunna trycka in vad som helst i våra huven, vi köper allt som är med på tvn. Jävligt konstigt, man tror på mamma när hon säger att man inte växer om man inte äter grönsaker, men hello efter ett tag genomskådar man lögnen när man faktiskt fortsätter att växa även fast hunden fått grönsakerna de senaste 2 mån. Men så fort någonting sägs på tv, då är det sant. Japp, vi lägger vår tillit på media och inte våra föräldrar. Rätt sjuk asså.

En annan grej som jag tänkte på, som säkert alla tänker någon gång, Tänk om jag hade gjort så och inte så...
Seriöst, man tänker den tanken så fort man gjort ett litet felsteg eller sagt ett ord för mycket. Jag har funderat över hur det skulle vara om du va min kompis under tiden som det va som mest felsteg. Hade jag gjort dom felen? Hade jag gjort fler fel? Hade det sett annorlunda ut idag? Hade jag kanske sagt så och inte så, så hade det kanske varit så?
Gaaah, jag blir galen av alla tankar i mitt huve. Det skulle vara bra om man hade en på och avstängningknapp som man kunde trycka på så fort det blev för mycket att tänka på. Jag försöker alltid ge mina vänner råd och tips, sånt som jag verkligen tror kommer fungera, men varför följer jag inte dom här reglerna själv? Konstant bryter jag de jag sagt åt andra att göra. Jag har dubbelmoral när det gäller känslor. Ena sekunden vill jag, andra vill jag inte. Jag har vetat vad jag vill, jag blir frusterar när jag alltid fått fel svar, när jag alltid har behövt låsas som att det inte berör mig. Jag är så trött på att behöva låsas hela tiden, jag är fan för feg för att säga vad jag egentligen vill. Känns som att för många skulle misstycka, men vad ska jag göra? Ska man inte lita på magkänslan eller är det bara om alla andra tycker att det är ett bra beslut?



I know them ain't tears comin down your face
Wipe your eyes
In this world
Only the strong survive you know
You got to stand strong
And when these bustas try to knock you out your place
You stand there to they face
Tell them hold on, and be strong